SEXTIO- OCH SJUTTIOTALEN BRUKAR BETRAKTAS SOM DEN POLITISERADE KULTURENS ÅRTIONDEN. Ofta uttrycktes under denna tid kulturverksamhetens politiska dimensioner i termer av strävanden efter en folkets kultur eller kulturen som motvikt mot kommersialismens negativa verkningar. Längtan efter ett mer demokratiskt, rättvist och ofta socialistiskt samhälle uttrycktes till betydande delar genom estetiska uttrycksformer och konstnärliga gestaltningar.
Denna studie tar sin utgångspunkt i en mindre industriort i Bergslagen och i Spelet om Norbergsstrejken som hade premiär 1977. Snart uppstod en nationell arbetarspelsvåg. Många amatörer med arbetarklassbakgrund uppmuntrades att beträda scenen för att gestalta klassens och den egna ortens historia med utgångspunkt i lokala konflikter. Inom socialdemokratin, framförallt ABF, gjordes betydande ansträngningar för att möta detta intresse genom en egen parallell amatörteaterrörelse.
Avhandlingen utspelar sig i spänningsfältet mellan kulturens politisering och politikens kulturalisering. Här uppstod ett förhållningssätt som författaren benämner kulturaktivism. Genom att granska de handlingsmönster som skapades då amatörteatern politiserades fylls begreppet efterhand med empirisk substans och teoretisk mening och täcker därigenom en lucka i vår kunskap om radikaliseringens mekanismer.
Avhandlingen kompletterar tidigare studier av den svenska sextiotalsradikaliseringen som utgått från en mera storstadsorienterad kontext. Samtidigt ger den perspektiv på dagens diskussion om kulturens roll i samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar